............Det gnagar mig i bakhuvudet... frustrationen att inte ha en aning om någonting.. Jag väntar och väntar men förblir väntandes och besviken och ledsen..
Jag förväntar mig alltid det värsta, för sanningen är den att det kan inte bli sämre, utan bara bättre..
Men som den ständigt optimistiska så kan jag inte låta bli att hoppas, i hemlighet..
Och som vanligt så överanalycerar jag saker och blir galen på mig själv, och mår bara dåligt.. Varför kan man bara inte vänta och se, inga förväntningar utan bara vaaa??




XoXo
Veronica♥