When it get though we stick together, even if it feels hopeless..


Nu var det länge sen sist.. vet inte varför, men har haft rätt mycket annat att göra, många järn i elden så att säga..

Har jobbat i princip hela långa dagen, från 12 till 21..
Och inte nog med det, idag har jag börjat med Cambridge. Gick bra fram tills jag började jobba, jag får inte smaka maten, inte äta ett kex när jag känner för det, äta av det goda fikabrödet som de får under helgerna. Inte ens smaka den där smörgåstårtan som en anhörig lämnat åt personalen.. Jag har inte direkt varit hungrig, men sugen, sugen på att tugga på något.. Njuta av det jag stoppar i munnen.. Jag kanske är en alltför stor livsnjutare för den här bantningsmetoden? Well, nu har jag börjat, så nu tänker jag slutföra detta också! Som Lina och jag sa, man kan inte fuska första dagen, då är det kört! Och denna dagen var rätt avgörande för hur jag kommer kunna hålla mig resten av tiden, så förhoppningsvis kan jag nöja mig med att bara lukta på godsakerna som ligger och frestar mig, för, inte går man upp i vikt av att lukta!? :) haha..
Det är bra att jag har Lina som också gör detta! Vi har tur som har varandra, för det kan behövas när det blir jobbigt med alla frestelser, när det känns jobbigt och hopplöst.. och vi behöver peppas lite extra ;)

Just nu väntar jag på att tösen ska komma hem, vi har planer för kvällen.. som vanligt :P haha..







XoXo
Veronica♥

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0