Jag hade inte förberett mig, eller ens föreställt mig hur det skulle kännas att träffa den här personen igen.. Det kastade om kull mig lite grann, eller rättare sagt, det kändes som ett slag i magen.
Jag blev bara så förvånad.. Men som vanligt så på något vis behåller jag fattningen och ler och hälsar som vanligt, som mitt vanliga jag..
Jag skyndar mig hem och den första jag ringer till är Vicky, hon förstod precis, och vet precis hur jag fungerar... Därefter pratar jag med Lina, mina fina tjejer som förstår mig så bra :) All kärlek till er!!♥






XoXo
Veronica♥