Är det så här det känns att lämna sitt hem och slitas bort från det man mest av allt gillar? Trodde inte att jag skulle ha sån ångest men det har jag.. och då får jag ångest för att jag har ångest..
Gårdagskvällen blev kanske inte vad vi förväntat oss,men vad gör det, vi var finast i byn och det kan vi vara sjukt stolta över..

Hur man än försöker vrida och vända på det så är det här faktiskt slutet på resan, våra väskor är packade, nyckeln är inlämnad och nu väntar vi bara att bussen ska rulla in och plocka upp oss och ta oss till flygplatsen, men det är inte förrän 19.30, så vi har många timmar till att njuta (läs:ha ångest över) av :)

Så här sitter vi nu i receptionen på soffan och är lite trötta, Vicky är mer trött än mig så hon har bäddat in sig i sin kofta och sitter och halvsover här bredvid, tänk om vi hade kunnat ligga ute i solen och sovit, då hade timmarna gått fort.. Men vill vi verkligen att det ska gå fort eller? Ingen aning faktiskt, det känns bara så fel... Det suger helt enkelt!







XoXo
Veronica♥