Som vanligt blir saker och ting aldrig som man tänkt sig..
Och oftast när jag är med blir det helt galet och tokigt!
Som igår, eller ska jag säga i natt, eller på morgon.. jaa ni hör ju redan vart detta är påväg.......
Vi skulle så stort ha spökjakt, jag, Josefine, Lina och Rebecca, vi hade bestämt vart vi skulle åka och vilken tid, och hur vi skulle ta oss tillväga..

Men när vi kommer dit så inser vi att det var inte så enkelt som vi hade föreställt oss, den forna bommen som var lätt att forsera hade bytts ut mot någon pansar rejäl bom.. så våra chanser att kunna ta bilen dit bort var som bortblåsta..

Så efter mycket funderande och diskuterande (och övertalande) så bestämde vi oss för att gå dit.. enligt Lina så skulle det inte vara mycket längre än 2 km, och 20 minuters promenad.. inte så farligt alls tyckte vi och började trava iväg... '

Men vi insåg ganska snabbt att de där 2 km var passerade sen länge och inget hus syntes till... Men vi var så naiva och knasiga så vi fortsatte och fortsatte, i ca 1,5 timme gick vi utan att hitta något hus, och irritationen över att vara halvvilse i en skog lång bort i ingenstans var inte alls särskilt tilltalande.. så när vi till slut råkade ta av åt fel håll vid ett vägskäl så tog jag initiativet och sa att nu får det vara bra, spökhus eller ej men vi måste hem.. kroppen började vara ganska trött och slut och skrek efter lite vila.. Så vi började gå tillbaka, promenad till bilen gick ändå lite snabbare än på vägen dit bort..

och lättnade vi kände när vi såg bilen var obeskrivlig, jag ville bara springa fram till bilen och hoppa in men det fanns ingen energi till att springa så jag gick i vanlig takt.. Det var så skönt att sätta sig i bilen i de sköna sätena och fly undan myggen för en stund..
Sen  bar det av hemåt, klockan var 5.30 när vi rullade ner på gården utanför vårt blåa fina hus :)


XoXo
Veronica♥