Min mamma och pappa är nog bland de klokaste människor jag känner.. De säger jämt när jag är upprörd över hur folk beter sig, och inte säger som det är rätt ut utan kör med falskspel eller är allmänt taskiga och elaka: Du har något som de vill ha, så de är avundsjuka på dig.. Men jag kan inte sluta undra över varför man inte kan vara ärlig mot varandra istället för att bygga upp en mur av avsky och oförståelse hos varandra? Jag är förstås från Överkalix där detta är väldigt vanligt, bakom ryggsnack, missunsamhet, oärlighet, fördomar. Jag låter väldigt fördomsfull, men med 140 mil hem till mina föräldrar och min bästa vän så får man perspektiv på saker så som denna. Jag blir väldigt ledsen för detta är ett ställe som jag bott och tyckt om, för det mesta i mitt liv. Jag är uppfostrad så att inte bry mig om skvaller, mina föräldrar har aldrig suttit hemma hos oss och pratat skvaller för det har vi aldrig tyckt är något att bry sig om, men många gottar sig i andras olycka och otur. Istället för att glädjas åt andras lycka och glädje. Det jag vill komma till är att jag är så trött på att folk inte kan vara ärliga och raka mot varandra! Att det ska snackas så jävla mycket om allt och alla.. Och har man gjort något dumt mot någon så tycker jag att man ska stå för det istället för att gömma sig och hoppas att det försvinner, för det kan jag tala om att det inte gör, tillslut kommer det ikapp dig och då får du igen det tusen gånger fallt.

Jag älskar mina föräldrar, och är så stolt att säga att jag är deras dotter, för vad som än sägs om mig, så kan man inte säga att jag snackar illa om folk för det har jag som sagt lärt mig att det tjänar jag inget på, och vad har jag för glädje av det?