Jag saknar mitt långa hårsvall.. När jag kände det långt ner på ryggen, när jag kunde fläta en stor fläta över ena axeln.. När jag lockade det och jag såg ut som en pudel,eller när jag våfflade håret så jag såg ut som en hårdrockare från förr.. jag älskade mitt långa hår, och så mitt i allt fick jag för mig att jag skulle prova något nytt och lyssnade på tok för mycket på vad andra tyckte.. Till en början tyckte jag om det, men jag har hela tiden vetat att jag trivs bäst när det är långt och når långt ner på ryggen..
Det är med det håret jag har kunnat skapa de finaste frisyrer jag någonsin haft, Balfrisyren som jag grät över när jag såg den, den var bara så vacker och så mycket mer än jag trodde att det skulle vara..
Nu har ju håret växt en heldel sen jag klippte av det, men det lär ju dröja till i sommar (minst) innan det blir vad det en gång har varit...

NU ska jag gå och läsa mig till söms, God Natt alla!




Tjiiing!