Jag har verkligen hemlängtan, jag går av och an när jag kommer från skolan och har inget att göra och är bara i allmänhet väldigt rastlös, och det gör mig både frustrerad och irriterad på mig själv för att jag inte kan fixa detta, detta att bara ta det lugnt och inte fundera så mycket.. Men jag saknar Johan hela tiden, och jag tänker på honom nästan hela tiden med, när han är i Israel, även om det inte är krig där han är så vet man ju ändå inte..
Så tidigare ikväll när jag hade varit ut på prommis med Vicky så provade jag ringa för jag tänkte att han ändå har den avslagen, men det hade han inte utan den var på (!) och jag blev så klart jätte glad, men han svarade inte... Och det beror nog på att han inte har några pengar, för det är ju jätte dyrt att ringa utomland och då förstår jag att han inte svarade, men ändå, jag ville bara få höra hans röst, ett litet hej och det hade räckt.. Men men, han kommer ju hem på söndag, så jag kan nog hålla ut lite till.. :) Det är en sån där kväll då jag känner att jag behöver få prata med honom, jag behöver bara det, och sen skulle det kännas bra.. Men nu kan jag det inte så, det är bara att försöka bita ihop. det är ju ändå bara tre dagar kvar! Tre dagar så får jag prata med min Älskling!




..säger mer än tusen ord
......

Behöver jag säga mer!?